Livet går vidare här nere, allt rullar på med nya äventyr varje dag, ingen dag är den andra lik, såklart både på gott och ont ^^

Jag har hunnit med att anpassa mig väldigt bra till kulturen här nere och har redan en bästis - Jordgubbsmannen som ger mig gratis jordgubbar och cherries :D Så underbart gott att nästintill varje morgon starta dagen med en skål jordgubbar med mjölk och socker uppe på terassen eller balkongen i strålande solsken så att man efter några minuter redan känner hur man är genomvåt och vet inte var jag ska ta vägen...Vill ju liksom inte gå någonstans men ligger/sitter man kvar så kommer det i slutändan bara finnas en vattenpöl och ingen Caroline Björklund kvar. Så var fallet iaf igår då det var 33 grader..och alla säger "det här är bara början"..

Jag har varit haft lyckan att vara ute och resa rätt mycket nu de senaste veckorna och sett vackrare ställen efter vackrare, så mycket intryck att det överväldigar mig. Så lycklig att få uppleva allt detta!

För några veckor sedan begav vi oss till Belgrad för att stanna där över helgen och sedan vidare till Sarajevo, allt resande med buss vilket var långsamt men som tur var fick man ju tur att få beskåda den underbara naturen hela vägen genom Makedonien till Serbien till Bosnien.

Veckan i Belgrad och Sarajevo var totalt underbar, i Sarajevo hade jag on-arrival träning som är obligatoriskt för EVS volontärer. Mitt första intryck när vi träffade gruppen var "är det jag som är korkad eller var fan har jag hamnat", som tur var så redde allt till sig till dagen efter och insåg då att det inte var dumt för fem öre faktiskt :) Mycket, mycket underbara människor! Och kanske alldeles för mycket festande, varje kväll, hehe men man är ju bara ung en gång, eller hur det nu var ^^

Förutom dessa resmål så har jag även hunnit med att vara i Bitola, en underbar liten stad i Makedonien, med en massa vandrande och sjukt roligt sällskap gick en helg fort! Vi begv oss också till Prilep som inte ligger långt ifrån Bitola för att bege oss på en lång vandringstripp..det var 6km uppförs som tog 3 timmar i strålande solsken, jag trodde ett tag att jag skulle falla ihop och dö men vi klarade det faktiskt! Så magnifik utsikt över det så gröna och vackra landskap från dem steniga små stigarna vi vandrade på uppe på över 1000 meters höjd, the monastery of Treskavec är ett måste att se innan ni dör!

Även monastery of St joakim Osogovik, Kriva Palanka, är ett måste att besöka, även det så förtrollande vackert att man inte riktigt vet om man ska förbli stående eller sätta sig ner.

Så som sammanfattning kan jag säga att jag har det så bra här nere i paradiset, saknar såklart alla er hemma varje dag <3 Ta hand om er!